Två månader har gått. Och jag förnekar det fortfarande, kan inte se sanningen, vill inte. Du av alla människor, vår fina, fina Viola. Jag tänker på dig varje dag. Jag har skrivit till dig. Men behåller det för mig själv. Jag tror du kan se det ändå, jag vet det. Jag saknar dig. Jag drömmer om dig, drömmer om att det inte har hänt, att du skrattar åt oss som är så dumma som tror på något sånt. Jag drömde om din 20års dag häromveckan. Att jag glömt bort den, att du var här och sa att det inte gjorde något, att du var glad, du log och skrattade. Sen kom jag på att den inte har varit än, att du bara blev 19. Att jag inte kan se dig. Men då var du här, jag bokstavligen slängde mig i dina armar för att jag visste att jag inte hade mycket tid. Jag hoppas bara du vet hur älskad du är (jag vet att jag borde skriva var, men jag vill inte, du ÄR älskad. Och kommer alltid att vara).

Jag saknar dig

 ♥