Jag träffade Anna häromdagen, hon berättade att hon sett kortet vid din grav. Kortet på oss fem, leende, glada en vacker sommardag i våra hemmagjorda Winnerbäcktröjor mitt framför scenen. Vi hade varit där alldeles för tidigt, men det gjorde ingenting för vi var i så bra sällskap. Det var en under   bar konsert, jag minns att han såg oss och log när han sjöng den välkända texten till "Du hade tid". Vi pratade om det efteråt "såg ni blicken?, han log och såg oss, han verkligen SÅG oss!" 

Det var lycka, det var ren och skär lycka som jag bär med mig varje dag. Lyckan av ditt skratt, ditt leende, dina fina ord och allt som du utstrålade. 

Jag är så ledsen över att inte kunna dela några fler såna ögonblick med dig, så ledsen att jag inte kan minnas med dig, och skratta som förr.

Du fattas oss Viola.