Rastar lite på jobbet för tillfället, och så ramlade jag in här. Det blir inte ofta nu för tiden, mest för att det känns så konstigt att skriva om just ingenting. Men så kollade jag igenom arkivet lite här och fastnade för både bilder, filmer och texter. Ibland fick jag till det rätt bra. Jag såg bilder från kent, Lasse, Håkan och The Ark. Alla fina spelningar jag varit på. Det blir inte heller lika mycket längre känns det som.

Jag läste igenom gamla texter, från både lätta tider och de lite tyngre. Det finns en hel del, speciellt från 2011, när vi alla förlorade en kär vän här hemma. Texterna trycker sig in i hjärtat, och jag minns den otroliga smärta som låg tung över hela mig. Över oss alla. Det är klart att det fortfarande är fruktansvärt jobbigt att leva utan en av de finaste och bästa vännerna. Men vi gör vårt bästa, och hur mycket det där onda än känns så måste vi göra just det - leva vidare.

Jag hittade också många glada minnen i arkivet, resor, studenten - en av de bästa dagarna någonsin(!!), fester och bra dagar med så himla bra folk. Jag är så glad att jag har levt det liv som jag gjort. Att jag har alla de underbara människorna omkring mig. Och jag försöker ta vara på varje minut av den tiden vi har tillsammans, verkligen njuta av att ha den turen som jag har. Jag är så otroligt tacksam för att jag har den möjligheten. Fina människor <3

Jag kom över bilder från min mest intensiva fototid. Min första tanke är att vad tusan, varför fotar jag inte längre? Vart är suget? Sen antar jag att det är en blandning av lathet, för tråkig utrustning och trasig dator vilket gör det hela lite svårare med redigering. Jag borde sikta på att göra någonting åt allt det, jag kunde faktiskt vara rätt duktig! Och ännu viktigare, jag älskade det ju! Samma sak med texterna, de flesta kanske inte finns på just denna bloggen, men de finns där ute. Det är också en sådan sak som jag inte lägger tid på längre. Det kanske händer någon gång, då och då. Men förr, då var det fullt ös, texter överallt! känslor, tankar, minnen, drömmar. Vart tog engagemanget vägen?

Hur som helst så är jag glad att jag har bloggat tidigare, att jag har så mycket här som jag kan gå tillbaka till, så mycket minnen, så mycket känslor som bubblar upp av en text, en bild, eller en video. Jag hoppas att jag alltid har den möjligheten, att gå tillbaka och vara lite nostalgisk för en minut. Det har gjort min söndagsångest lite lättare. Och min jobbkväll lite roligare.

Vi säger så tror jag.
Vi hörs hörrni. Hadé!