Ett halvår har gått, trots saknaden har tiden runnit iväg alldeles för fort. Tiden utan dig är inte densamma som förut. Den är tom, men fylld av saknad. Den är jobbig och svår, men fylld av fina minnen. Ditt leende värmde alltid. Och du log ofta. Du gav mig så himla mycket, Viola. Du gav en himla massa fina minnen, värdefulla minnen som jag alltid kommer ha kvar. Du gav mig styrka och självförtroende. Du gav mig kärlek och vänskap. Du var en underbar människa och vän, en sån man har kvar hela livet.

Du fick nästan 20 år hos oss, och du hann med så otroligt mycket. Du lyste alltid Viola, precis som Winnerbäck säger. Du hade en glädjeinverkan på alla omkring dig. Du fick folk att le, att skratta. Du lyste upp omgivningen och var bara så himla underbar på alla sätt! Att du av alla inte får vara kvar hos oss.. Det är inte rättvist någonstans. 

Jag hoppas att du har det bra där du är nu, och jag vet att du samtidigt är här med oss. Skulle jag inte tro det skulle jag gå under. Så jag tror. Jag tror på Dig.

Älskade Viola