Någonting jag oroar mig för

Jag har tidigare nämnt vad jag är rädd för, och det hör till även här. Jag är både orolig och rädd för att inte bli någonting, för att jag inte tar tag i mitt liv. För att jag kommer hamna någonstans där jag inte trivs och stannar bara för bekvämlighetens skull. Jag är orolig för att jag ska hamna i dåliga vanor, att jag inte ska ta vara på livet och missa alla chanser jag får. Jag oroar mig för mina fina, är rädd att någonting dumt ska hända.

Jag oroar mig för en hel massa när jag tänker efter, men det är också mest när jag verkligen tänker efter som jag verkligen oroar mig. Det är nog bäst så, det finns inte så mycket att göra åt allt nu ändå. Bara tiden vet.

Rädsla bottnar i okunnighet.